torsdag 17 augusti 2017

Vilket läckert ställe vi hamnat på!

Som ni kanske kommer ihåg så har jag berättat att det var dax för en tripp till Helsingfors. Vi trodde att det var för att fira Silja 60 år och Finlands 100 år, riktigt så blev det kanske inte riktigt... men lite  :-)

Igår var vi sju personer som klev på Silja Symphony i Värtahamnen, vi hade ingen aning om vilka de andra var. Vi installerade oss i våra hytter och träffades sedan i allihop i Vinbaren. Ett ganska spretigt gäng, i olika åldrar, personligheter och yrken - men ett kul gäng! Några av oss var med för att ta bilder och skriva, andra för att kolla in Helsingfors som turistmål.

Meningen var att vi skulle få sällskap av en representant från Silja, men denne fick förhinder så vi fick roa oss bäst vi kunde på egen hand och det lyckades vi ganska bra med. Vi åt en helt otroligt god middag med mozarella och kallskuret till förrätt, oxfilé till varmrätt och en semifredo till dessert. Tur att jag tränade på morgonen... det var så gott och jag var proppmätt efter maten. Middagen tog ganska lång tid, så efter gick vi bara snabbt igenom taxfreee och satte oss en kort stund i baren innan vi gick och la oss. Vi hade en lång dag framför oss.

I morse vaknade vi när vi gled igenom finska skärgården och åt frukost medan vi närmade oss Helsingfors. En bil väntade på oss och körde oss till Hanaholmen. Vilket fantastiskt ställe!!! En liten oas, ute på en holme bara några minuter från Helsingfors City. Så otroligt fint! Molnen trängdes på himlen, men det var utlovat sol... som jag väntade! Jag försökte ta lite bilder, men med de där tråkiga molnen gjorde bilderna inte platsen någon rättvisa, Så jag väntade och väntade... och sen kom solen!!! Men de tog sin tid...

Vi blev välkomnades av Hotelldirektör Kaj och hans personal, han var sedan med oss hela dagen. Vi fick en rundvisning av hotellet, både ute och inne, fick se sviter, konferenslokaler, all kost på området och allt annat som finns att se här och sedan serverades vi en fantastiskt lunch bestående av kantarellsoppa till förrätt, nyfångad gös till varmrätt och rabarberkaka till efterrätt. Allt galet gott och jag insåg att jag nog måste träna på lördag...

Sen fick vi våra rum och kunde installera oss i lugn och ro, till och med ta en tupplur! Klockan 15 återsamlades vi för att åka ribbåt! Det har jag aldrig gjort förut... de båtar jag vanligtvis åker är lite större... Vi fick flytjackor som jag drunknade i och som stod emot vind väldigt bra. Sen drog vi! Vi tog på en nästan 2 timmar lång tur i Helsingfors Skärgård som är fantastisk! Å nu kom alltså solen! Havet glittrade, vi blev visade allt som man ska se, åkte i både hög och låg fart och njöt av solen och den fantastiska tillvaron.

När vi kom tillbaka till hotellet stod det uppdukat räkmackor och smoothies och vi satt en stund och pratade innan de andra gick för att bada bastu och bada medan vi tog en fotopromenad genom omgivningarna. Nu är solen sken var allt så otroligt vackert, så vi satte oss lite här och där och bara njöt av utsikten. Att vara nära havet och få njuta av vågornas ljud är något jag alltid längtar efter, så jag passade på att spela in lite med mobilen  :-)

Nu ska vi bara byta om och sen väntar middag. Jag har för mej att Kaj sa att vi skulle få en femrätters avsmaknings meny och det låter väldigt spännande. Det är svårt att få bra bilder på mat, men jag ska verkligen göra ett försök. Ha koll på instagram om ni är nyfikna @marlenerinda

Imorrn flyger vi hem runt lunch, så jag ska försöka sammanfatta allt när vi kommer hem på kvällen. OM jag orkar och hinner. Ni måste åka hit! Det är ju inte ens långt bort!


tisdag 15 augusti 2017

Sommaren då alla gifte sej!

Att vi gifte oss förra året har väl inte undgått någon? Då var vi rätt ensamma om det i bekantskapskretsen. Ibland snackar man om babyboom, den här sommaren snackar jag om bröllopsboom! Detta är sommaren då alla gifter sej :-)

För några år sedan var det fler skilsmässor än vigslar, jag tror att detta har vänt nu. Jag hade ju skilt mej en gång och var inte alls öppen för nytt giftermål. Man kunde väl ha det bra ändå? Däremot tyckte jag hela tiden att par med gemensamma barn borde gifta sej bla pga det juridiska. Samboavtal är det många som struntar i eller glömmer och dör den ena föräldern är det mycket som underlättas av att man är gift. Hur krasst det än låter så är det faktiskt så...

För mej handlade det nog mest om att jag inte vill skilja mej igen och den juridiska biten som sedan skulle bli det som gjorde att jag senare sa ja när Martin friade. För mej är skilsmässa ett misslyckande oavsett om man är hyfsat eniga eller ej. Jag hade ingen lust att riskera ett nytt misslyckande... men det handlade också om att huset vi bor i är mitt och jag vill att barnen ska ärva det om det händer oss något inte hälften går till Martins släkt. Vi pratade om allt detta och när Martin sa att han gärna skrev på ett äktenskapsförord för att skydda både barnen och mej, så mjuknade jag väl lite... men jag var fortfarande inte redo. Efter sisådär sju år var jag redo, men det sa jag inte, efter åtta friade han och efter nio var vi gifta. Och folk sa ÄNTLIGEN!

Precis som jag gjorde idag! En av mina allra bästa vänner har ÄNTLIGEN gift sej och inte sagt ett ord i förväg! Så många gånger som han friat men icke... och på deras 17-årsdag fick han äntligen ett stort ja och ring på fingret. Min vän som jag tappade kontakten med under drygt 20 år, hittade igen, och nu håller hårt om. Han är söderkisen som flyttade till Finland (av alla ställen) och var här för bara några veckor sedan tillsammans med sin son och ingen av dem sa ett ord! Så dyker det bara upp på Facebook "Gifte sej idag". Jag är så glad för deras skull även om jag är lite i chock  :-)

Men de här två är alltså inte de enda... i Juli gifte sej den andra av mina närmaste vänner med sin soulmate. De har inte varit tillsammans alls lika länge, bara ett par år - men känt varandra en hel evighet. Å förra helgen gifte min gamla skolkompis sej med manen i sitt liv och är nu iväg på bröllopsresa. De här tre är personer i min närhet som jag känt mer än halva mitt liv och som jag självklart önskar det bästa. Men det är fler!!!

På bara några månader har även ett gäng bloggkollegor knutit kärlekens band. De började strax innan sommaren med den första, där gick det snabbt i svängarna - jag hann inte alls med. Helt plötsligt var de gifta! Sedan har det varit ytterligare två bröllop, par som varit tillsammans många år och har gemensamma barn - vi andra kör för andra gången. 

Det här med bröllop är lite spännande faktiskt, det finns så mycket åsikter om hur de ska vara och gå till. Hur länge "ska" man vara tillsammans innan det är ok att gifta sej? Ska man vara i kyrkan eller någon annan stans? Vit eller färgad klänning? Privat eller större? Vilka "måste" man bjuda? Vi har sett alla varianter under sommaren och det gillar jag! Att folk gör som de önskar så att det blir helt rätt för dem! Strunta i vad folk tycker, njut bara av stunden. Folk kommer ändå att ha en massa åsikter...

Att gifta sej är kul! Planeringen behöver inte vara jättestor eller krånglig, man behöver inte följa allas vilja. Det är ju egentligen bara att ha rätt papper i handen och sedan gör lite som man vill. Men jag vill ändå poängtera detta med juridiken. Är det så att den ena äger mer än den andra och den ena har barn men inte den andra, så är det inte helt fel att kolla upp vad som gäller. Man vet faktiskt inte als vad som händer. Det finns trots allt ett liv efter bröllopsdagen...

Med detta vill jag önska alla nygifta all lycka och särskilt till Åsa, Ullis och Andy! Ha världens bästa liv tillsammans med era älskade och lägg er aldrig osams  :-)


måndag 14 augusti 2017

Matsedel v 33

Nu kör allt igång igen! Fram till nu har det varit en ganska tom almanacka sedan i slutet av maj. Nu är de närmaste veckorna fullpackade igen. På gott och ont. Jag tycker om när almanackan är tom så det finns gott om tid till sovmorgnar och långa frukostar, träning och hundpromenader. Så har det varit hela sommaren och det har resulterat i att jag nästan är på min målvikt igen.

Men nu är alltså sommarlugnet slut och redan på onsdag drar vi iväg till Finland på 100-årsjubileum. Sen rullar det på med Formex-mässan, galor och pressgrejer. Jättekul! Och jättejobbigt! Man ska ju inte bara glida runt och se glad ut, man ska även ta in information, ta bilder och sen skriva om det. För att klara det måste jag hålla mej i form, jag måste hinna träna! Så när allt annat skrivs in i almanackan skrivs även träningen in må - on - fr, det är mitt knep. Jag kanske inte alltid lyckas med mina tre träningar i veckan, men jag försöker! Planering är a och o för mej, det är så jag håller ihop.

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med spenat & fetaost 3 SP plus pasta
Tisdag: Krämig fiskgratäng med räkor fr 4 SP plus potatis
Onsdag: Parmesangratinerad kyckling 4 SP plus ris
Torsdag: Tacogryta 4 SP plus ris
Fredag: Smakrik räkgryta 4 SP plus ris
Lördag: Moussaka fr 5 SP
Söndag: Färsspett med raita 8 SP plus ris

Den här veckan vill jag särskilt lyfta fram fiskgratängen, tacogrytan och moussakan som passar perfekt till matlådan.

Ha en fin vecka och häng med oss till Finland via instagram @marlenerinda



söndag 13 augusti 2017

Världen är så stor!!!

Många har platser de drömmer om att besöka och långa listor, sk bucketlist, på vad som ska göras innan de dör. Jag har ingen sån, min lista är nämligen redan avklarad... sånär som på ett ställe - men en punkt blir knappast någon lista  :-)

Det finns drygt 200 länder i världen, jag har besökt runt 60. Det finns alltså ganska många länder och platser kvar för mej även om jag besökt rätt många hittills. När jag började intressera mej för resor hamnade genast Egypten och pyramiderna överst på önskelistan. Sen fylldes den på med Island, Safari i Afrika, Treriksröset i Sverige/Norge/Finland och Samoa i Stilla Havet. Rätt spridda skurar alltså...

Min pappa är pilot och min första man jobbade som tekniker på Linjeflyg och senare SAS. Det fanns alltså ganska många tillfällen för mej att resa och personer att resa med. Har man resandet i blodet blir det ofta resor till udda ställen och med en kompis som jobbade utomlands 2-3 år i taget blev det ganska naturligt att följa efter honom över världen. På så sätt hamnade vi i bla USA, Mexiko och Venezuela. Första resan till Afrika gick till Gambia, inte en safari men ett litet smakprov på kontinenten som skulle stjäla hela mitt hjärta och där jag även bodde en period. Vid första inflygningen över mangroveträsken var det som att komma hem.

När barnen föddes följde en tid av mer normala charterresor till Spanien och Grekland men även Dubai. Barnens pappa och jag skilde oss och jag började resa med mina föräldrar, då gick resorna lite längre bort igen och vi visade barnen Florida, Thailand och Sri Lanka. Afrika var avbockat på min bucketlist, men det var bara början - nu var det tur att uppleva Egypten! Som jag längtat! Första resan gick till Hurghada och jag älskade även Egypten från första stund, en känsla jag aldrig haft i något land i Asien - jag konstaterade att jag är Afrikamänniska - så är det bara! Redan första gången vi var i Egypten åkte vi till Kairo och de enorma pyramiderna. Vilken upplevelse! Något av det häftigaste jag gjort och även Kairo fann en plats i mitt hjärta, ett underbart kaos av dofter och människor. Ytterligare ett drömresmål kunde bockas av.

Jag hade turen att vinna en resa till Island och drog iväg en smällkall vinterdag. Jag möttes av ett drömlandskap och kunde inte få nog! En kort tid efter tog jag med mej barnen över ett dygn när vi ändå skulle åka till USA. Det var perfekt att göra ett kort stopp och bada i den Blå Lagunen, innan man fortsatte med flyget. Nu var de även lagom stora att orka sitta i en bil, så vi åkte Sverige runt med Smygehuk och Treriksröset som mål och året efter tog vi Europa. De hade sett så mycket av världen, men inte sitt eget land eller Europa - det var dax att visa deras egen del av världen.

Killarna och jag bestämde någon födelsedag att min 40-årsdag skulle firas på en Safari i Tanzania. Ca 90 000 kronor skulle det kosta, det var bara att börja spara... När 38-årsdagen var avklarad hade Martin kommit in i vårt liv och nu var vi fyra som planerade resa och sparade pengar. Vi sålda halva hushållet och kom iväg på vår resa, inte över min 40-årsdag - men strax innan. Vilket äventyr! En vecka i en jeep på savannen, vi hade turen att se alla de stora djuren och kunde sedan koppla av en vecka på den vackra ön Zanzibar. Drömresan var gjord och den blev helt fantastisk!

Min bucketlist närmade sej sitt slut och har faktiskt inte fyllts på, nu är det bara Samoa kvar som jag planerar att åka till när jag fyller 50 om 2,5 år. Det är inte så att jag har fått nog eller att det inte finns fler platser jag vill besöka, absolut inte! Men jag har inga drömresmål kvar. Jag skulle gärna besöka alla länder i världen, men nu är ju världen lite för stor och livet för kort för de flesta av oss. Dessutom kostar det ju lite grann...

Vi har ju vår by i Gambia som vi besöker var tredje år och återkommer gärna till Egypten då och då eftersom det både är billigt och enkelt. Annars försöker vi byta resmål och åka till nya platser, som nu när vi ska åka till Kap Verde över nyår - det ska bli jättekul! Men jag stannar helst på den här delen av jordklotet... det blir knepigare och knepigare med tidsomställning och långa flygresor. Samoa är ruskigt långt bort! Det tar väl ett drygt dygn att komma dit... men jag vill så gärna se det!

Jag har rest mycket och tröttnar aldrig. Jag älskar att träffa nya människor, lära om deras kultur och historia. Den där känslan när man kliver ur planet i ett land man aldrig besökt förut och vet att man har flera dagar framför sej där allt är nytt - den känslan är den bästa jag vet! Man drar in doften, tittar nyfiken ut genom fönstret på vägen till hotellet och kliver med spänning ut på gatan på egen hand för första gången. Jag älskar det!

Så även om min bucketlist snart är avklarad, finns det mycket kvar att se. Hur ser din bucketlist ut?


fredag 11 augusti 2017

Ensam är inte stark!

Jag har precis sträckläst boken Himlen kan vänta av Lotta Gray som är en naken och rak historia om cancer, livet, döden, familjen, skilsmässa och ensamhet. Jag började följa Lottas blogg runt 2010, när hon skulle göra sin minneslåda till sin son, om cancern skulle vinna. Där någonstans fängslade hon mej med sina ord, jag som stått brevid när min bästa väninnan dog och lämnade efter sej en 6-åring och ingen minneslåda fanns...

Min väninna var sjuk och jag sa ofta att vi måste prata om vad som kan hända... om det absolut värsta faktiskt skulle hända. Men min väninna sa alltid "jag ska överleva er alla och bli minst 92". Det var inget att diskutera, hon vägrade att prata om något annat än nuet. När hon hastigt dog 12/8 2000 stod vi rätt handfallna. Vi visste inget om hur hon tänkte kring begravning eller kremering. Vi visste inget om hon ville ha en stor eller liten begravning. Vi visste ingenting om vad som var viktigt för henne och som hon ville skulle berättas för dottern. Vi visste ingenting. Det fanns ingen minneslåda, alla minnen fanns inne i oss och hur förmedlar man det till en 6-åring?

När jag läser inlägget om minneslådan berör det mej såklart extra mycket och jag tror att det är då jag lämnar min första kommentar på Lottas blogg som hon även svarar på. Inte kunde jag väl då ana att vi skulle träffas titt som tätt efter bara ett par år. Idag ses vi på olika galor och pressträffar och är numera vänner på facebook och bekanta utanför fb, i den riktiga världen. Vi är inte bara bloggkollegor utan har även ett gemensamma intresse för Afrika och särskilt barnens situation där. Lotta på sitt håll, jag på mitt - kanske kan vi göra något gemensamt en dag.

När jag fick boken i min hand häromdagen kände jag en viss bävan inför att läsa den. Att läsa en bok om och av någon som man känner till historien runt är lite läskigt faktiskt, den här berättelsen var dessutom ännu värre än jag kände till. Jag blir ledsen för Lottas skull som fått kämpa så mycket på egen hand och skämdes för att jag inte fattat hur illa allt var och erbjudit min hjälp (i ett senare skede när vi faktiskt hade träffats alltså). Lotta åkte in till akuten ensam, tog emot cancerbeskedet ensam, opererades ensam och tog emot cellgifterna ensam... så ska man inte behöva ha det! Man ska inte behöva vara stark när något sånt här händer, man ska stöttas av sina nära och kära som ska vara starka åt en. De ska lixom bara ta över och bära en fram utan att man ber om det. Man ska inte behöva sitta på toaletten och gråta i en handduk för att ingen ska höra!!! Men då måste man ju berätta för folk vad som händer... Ensam är inte stark!

Lotta berättar rakt upp och ner vad som hände, hennes tankar om sjukdomen och hur livet på nåt sätt ändå fortsatte runt henne. Hennes stora ångest att sonen skulle växa upp utan mamma och kanske glömma bort henne  - därav minneslådan som jag tycker är en väldigt klok ide. Trots allt överlevde hon och livet kunde återgå till det normala. Eller? Kanske inte... det blev skilsmässa och även den skulle hon klara själv. Hon vågade inte be om hjälp med flytten eftersom hon var rädd att få nej. Tyvärr känner jag igen mej i den tanken... jag frågar inte heller... Nu är jag iofs rätt säker på att Lotta hade fått hur mycket hjälp som helst om hon bara frågat, men hon flyttade ändå själv både en och två gånger.

Det jag tar med mej och vill att fler tänker på är något som många av oss kvinnor gör samma misstag runt, nämligen ekonomin! Hur många är vi inte som lämnat över allt ekonomiskt till vår partner? Det är oftast männen som förhandlar om el, telefon, lån osv och som betalar alla räkningar. De flesta av oss lämnar tacksamt bara över allt och tycker det är skönt att slippa. Men då kan man stå där med långnäsa den dagen banken inte beviljar ett lån eftersom man har betalningsanmärkningar eller varit försenad med vissa viktiga avgifter. Jag är helt säker på att Lotta håller med mej när jag säger att ni from NU ska ha insyn i er ekonomi för er egen skull! Här hemma är det faktiskt jag som sköter allt sånt, men Martin har också koll.

Boken är en livsskildring av en 8-årsperiod med två stora livskriser i form av sjukdom och skilsmässa. Lotta genomled helvetet varje gång det var pappavecka för sonen, något jag själv hade svårt att relatera till eftersom jag hade barnen jämt och var glad om jag fick avlastning då och då. Jag var nog inte en av dem som klyschigt sa att man vänjer sej med tiden, för det vet jag ju inget om. Däremot sa jag säkert att man lär sej att leva med sina nya livsvillkor, även om det tar tid. Å jag vet att jag sa att hon alltid är välkommen hem till oss om hon vill, för det säger jag till alla! Ingen ska behöva sitta ensam om man inte vill.

Om man någon gång läst Lottas blogg så tycker jag att man ska läsa boken, det är en helt annan person som träder fram. Lotta är vacker, påläst, alltid trevlig och otroligt proffsig - nu finns ett annat djup som på något sätt gör henne ännu vackrare. Att hon dessutom är förälskad igen gör ju inte saken sämre. Jag önskar dej all lycka Lotta och är helt säker på att det ligger många spännande äventyr framför dej både här hemma och i vårt älskade Afrika. Du har redan hjälpt till på så många håll, bla med gatubarnen i Uganda, sargade kvinnor på Panzisjukhuset och delat ut glasögon i Tanzania, men det finns många äventyr kvar.

Det finns mycket mer att säga, men jag nöjer mej med: Läs boken!

Ps. Jag kommer att lotta ut en eller två böcker inom kort, så håll koll!

torsdag 10 augusti 2017

Mina snabblagade favoriter!

pasta med räkor och chili
Nu när allt kör igång igen så är det många som frågar mej om snabblagade rätter som passar hela familjen. Självklart har jag en massa goda, enkla och snabblagade rätter på lager! Alla passar även till matlådan och smakar bra även när de varit frysta (förutom tomatsoppan). Så håll till godo!

Alla rätter tar ungefär lika lång tid att laga, som det tar att koka pastan/riset/potatisen.

Kycklinggryta med senap och bacon 6 SP plus ris

Pasta med bönröra 2 SP plus pasta

Snabb kasslergratäng 6 SP

Indiska daal
Tonfiskpasta 2 SP plus pasta

Nudelwok med kassler fr 21 SP för allt

Indisk Daal fr 9 SP

Snabblagade Curryräkor 6 SP för hela grytan plus pasta

Tacogryta 4 SP plus ris

Pasta med räkor och chili 2 SP plus pasta

Pasta med tomat och mozarella 5 SP plus pasta

Vitlöksräkor 6 SP plus ris

Pasta med krämig spenatsås 2 SP plus pasta

Kryddig lövbiffsgryta
Filégryta med ananas 4 SP plus ris

Stroganoff med oumph 3 SP plus ris eller pasta

Kryddig lövbiffsgryta 5 SP plus ris

Krämig tomatsoppa 3 SP för hela grytan

Hoppas detta kan underlätta lite i er vardag, passa på att laga lite extra och gör matlådor till frysen.

Bon apetit!

tisdag 8 augusti 2017

Resumé och bilder från Pride Stockholm

Varför har vi inte besökt Pride tidigare? Så dumt! Men bättre sent än aldrig kanske? Jag är iaf väldigt glad att det till slut blev av och att vi var där så pass mycket som vi var. Visst var det mest jobb, men man hinner faktiskt se och känna av stämningen ganska bra ändå. Här kommer en liten resumé och massor med bilder från veckan.

Man kan väl säga att Pridepubliken är tålig, väldigt tålig! Man hade ju inte direkt tur med vädret... Jag hade förmånen att kunna stå under tak medan alla shower i Pridepark var och undgick alltså regnet, men publiken var blöt - genomblöt vissa kvällar. Ändå stod de där, sjöng med och sken ikapp med strålkastarna.


Alla har sagt att Schlagerkvällen är den bästa, så det var något jag såg fram emot. Visst var det väl kul - men det var inte bäst. Claes-Johan Larsson och Elisabeth Andreasen ledde kvällen och presenterade mängder med gäster som tex Ace Wilder, Dinah Nah, Owe Thörnqvist, Lotta Engberg, Hanne Krogh, Sarek och Slavko Kalezic från Motenegro som var med i ESC 2017 och framförde en av årets mest populära bidrag från ESC. Bra artister och en härlig kväll, men inte den bästa - inte enligt mej iaf.


 Fredagen var den kväll jag såg fram mest emot. Robert Wells och Rhapsody in Rock skulle inta Pridescenen för första gången och jag blev inte besviken! Det regnade hela vägen när jag gick mot Östermalms IP, men upphörde när artisterna slog an första ackordet och det var så bra! Robert Wells, hans musiker och alla artister var outstanding och jag hoppas verkligen att de kommer tillbaka nästa år. Nu är jag väldigt sugen på att gå på "riktiga" Rhapsody, det skulle vara otroligt häftigt! Fredagen var absolut bäst och kameran fick jobba hårt.



Så kom vi fram till lördagen och den stora paraden! Vädret gav inget större hopp, regnmolnen hängde tunga... men jag åkte in till stan på vinst och förlust och tänkte att någon bild kanske det kan bli. Det blev flera hundra... Jag tog mej till starten av tåget och kunde ostört gå runt bland ekipagen när de gjorde sej  i ordning. Jag fick mina detaljbilder som jag sökt under veckan, kände på atmosfären och träffade folk jag känner. När tåget startade stod jag mitt i vägen precis i starten och fick mängder med bra bilder av varenda ekipage. Sån härlig stämning, så många leenden, lyckotårar och fantasifulla kostymer. Nästan 200 ekipage, 45 000 personer i tåget och nästan en halv miljon som tittade på längst vägen och där stod jag mitt i. Så häftigt! Men visst fladdrade en och annan tanke förbi... var tar jag vägen om det händer något...




Vi var inte med på avslutningen i Pridepark, då var jag för trött helt enkelt. Men vi var på familjedagen på Gröna Lund och avslutningskonserten där. Å regnet det öste ner... men publiken var där! Här kunde fotograferna tyvärr inte stå under tak, så vi var bara 3-4 stycken och till slut var det bara Martin och jag kvar. Med artister som Annelie Rydé, Gunilla Backman, Laila Adele, Magnus Carlsson och Linda Lampenius ville vi vara med så mycket vi kunde - men efter Linda Lampenius gick det helt enkelt inte längre. Det var risk att utrusningen skulle ta skada av vätan och det ville vi inte riskera. Men några bra bilder blev det trots allt.






Jag ska villigt erkänna att jag inte fattat betydelsen av Pride förrän nu, inte på riktigt iaf. Jag har förstås fattat att veckan är viktig och betyder mycket för dem som är mitt i och att det en gång om året är en fristad där man kan vara sej själv helt och hållet - men jag har inte fattat hur stor påverkan den har på samhället och faktiskt även på andra länder. Att se artisterna från Uganda göra sin grej på scen utan att vara rädda eller hotas är helt otroligt häftigt, särskilt när de berättade att en av dem blivit fängslad när de spelade in sin musikvideo för att de höll i en regnbågsflagga. Det måste vara en otroligt befriande känslan för dem att kunna uppträda på det här sättet och att gå omkring på området i lugn och ro precis som alla andra.

Jag bara önskar att veckan inte behövdes... att man kunde få vara sej själv ändå, utan att vara rädd. Å jag är så glad att vi äntligen fick vara med om detta. Att träffa alla galna och alldeles underbara människor som accepterar den här mysko heteromänniskan (mej) totalt. Jag är otroligt glad att jag fick vara en del av detta och att jag blev insläppt med kameran på så många privata ställen. Jag har fått mängder med fina bilder och nästa år blir det ännu fler - det kan jag lova! Detta vill jag inte missa igen!

Vi må ha kommit långt i Sverige, men det är inte tillräckligt! Särskilt inte som det i vissa länder går bakåt igen... det finns mycket kvar att göra.

måndag 7 augusti 2017

Veckmatsedel v 32

Nu är det verkligen sista rycket på semestern och sommaren för alla er som har skolbarn. Det ska köpas nya kläder, barn har ju en förmåga att växa på sommaren, scheman ska planeras, samtidigt som man ska pressa ur det sista ur sommaren. Ni anar inte hur skönt det är att ha vuxna barn  :-)

Hela förra veckan gick åt till Pride. Jag var inne i stan nästan varje kväll och fotade det som hände på scen. Ett himla bra sätt att samla steg kan jag konstatera, jag hade runt 15000 steg varenda dag! Å inte hann jag äta nåt heller... så visst var det minus på vågen idag. Nu är jag tillbaka på vikten jag hade innan vi åkte till Gotland på bröllopsdagshelgen. Så nu har jag en vecka på mej att gå ner lite till, sen ska vi ut och åka igen. Då ska vi åka till Helsingfors och fira Finland 100 år och Silja 60 år, kul kul!

Här är veckans matsedel:

Måndag: Pasta med tomat och mozzarella 5 SP plus pasta
Tisdag: Fisk i ugn med grönsaker 3 SP plus potatis
Onsdag: Kyckling i tomatsås 4 SP plus pasta
Torsdag: Kryddig lövbiffsgryta 5 SP plus ris
Fredag: Vitlöksdoftande fläskfilewok 5 SP plus ris
Lördag: Indiska Daal fr 9 SP plus ris
Söndag: Pasta med laxsås 6 SP plus pasta

Gör dubbel sats av Kycklingen i tomatsås, lövbiffsgrytan och laxpastan, det är såååå gott och passar i matlådan. Ha en riktigt fin vecka och sug ut det sista av sommaren nu så ni har att ta av i vinter.


söndag 6 augusti 2017

Aldrig mer Jensens Boefhus!

Jag gav dem en chans till, men den tog de inte heller... jag pratar om Jensens Boefhus som gjort bort sej igen och nu var det absolut sista gången jag gick dit. Aldrig mer!

Jag är inte den som kritiserar i onödan och jag kritiserar heller aldrig utan att komma med förslag på förbättringar och ger alltid en andra chans. Därför gav vi Jensen på Mäster Samuelsgatan i Stockholm en ny chans efter att ha fått ett otroligt dåligt bemötande förra våren. Maten var god och vi tänkte att det dåliga bemötandet var en engångsföreteelse, alla kan ju ha en dålig dag. Så vi besökte Jensens på Vasagatan i september förra hösten för att äta mat innan en teaterföreställning på Oscars.

Vi kom i god tid och skulle ha gott om tid på oss att äta, betala och sedan promenera den korta vägen bort till Kungsgatan. Vi fick beställa hyfsat fort och maten var ok, det där med läsk i plastglas är som det är... men sen hände något, eller rättare sagt hände inget. Trots att vi sa till flera gånger så fick vi inte betala! Det kom ett större gäng om kanske 20 personer som en stackars kille fick ta hand om själv medan några andra stod med armarna i kors, det var förmodligen han som skulle tagit hand om vår betalning men fick lite annat att göra. Efter ett antal tillsägningar från oss utan framgång reste vi oss och sa i kassan att vi försökt betala i snart en timme och nu var sena till teatern och tänkte gå! DÅ blev det fart på dem och helt plötsligt var felet vårt!

Jag skrev ett mail till restaurangchefen som ringde upp mej ganska omgående och fick kompensation i form av presentkort för en ny middag. Ok sa jag... två dåliga besöka av två möjliga... men jag ger det en tredje chans. I fredags var den chansen... och det föll ju platt igen. Vi gav Jensens på Mäster Samuelsgatan en ny chans och det såg lovande ut med ganska lite folk och mycket personal. Men det gick snett redan från början tyvärr... vi blev placerade men sen hände inget mer. Vi försökte påkalla uppmärksamhet flera gånger för att beställa, men ingen såg oss eller nonchalerade oss. Efter ca 20 minuter tröttnade jag och gick fram till kassan och frågade om de kunde kolla hur mycket våra presentkort var värda. Vi fick veta summan och då sa jag bara "Tack, så bra - då blir någon glad när jag ger bort dem eftersom ni inte bryr er om att ta upp vår beställning ens. Så vi går någon annan stans!" Och sen gick vi och åt sushi istället.

Den här gången kommer jag inte ens att klaga på hos Jensens, jag vet ju att det inte blir någon skillnad och fler presentkort vill jag inte ha. När jag skrev om detta på instagram var det många som höll med men trodde att de var ensamma om upplevelsen eftersom så många äter där och inte sagt något negativt. Men det är tydligt väldigt många som är missnöjda med den icke existerande servicen och att allt tar sån otrolig tid där. Så det var sista gången vi satte vår fot på någon av Jensens Boefhus och jag hoppas att ni också klagar om ni blir dåligt behandlade. Vi betalar faktiskt för service, vi äter inte där av vänlighet...

torsdag 3 augusti 2017

Pride för en nybörjare

Pride har börjat och igår var vi på invigningen för att fota hela kalaset, men har man inte plats i fotodiket blir det inga bra bilder om man inte har en riktigt bra zoom. Ni får hålla tillgodo med det som blev. Ikväll har jag plats i fotodiket!

Jag mötte upp Martin och tillsammans gick vi till Östermalms IP där Pride Park ligger. Jag har bara sett delar av Prideparaden förut, aldrig besökt själva festivalen. Vi har alltid varit på Öland och inte velat avbryta semestern. Men i år var det dax! Vi har fixat till det så att vi kan vara där varje kväll för att verkligen kolla in allt och få bra bilder.

Vi började med att gå runt på områden för att få en översikt. Direkt när man kommer in står det mängder med foodtrucks, så mat råder det ingen brist på! Man behöver alltså inte äta innan man kommer, allt finns där! Scenen ligger ungefär i mitten och runt är det en massa marknadsstånd där företag och organisationer gör reklam för sina grejer. Här finns bla nästan alla politiska partier, kyrkan, fackförbund och olika sexshoppar. Här och där finns även barer och mingelutrymmen. Längst in ligger Kinky Corner, där man måste vara 18 år för att gå in och det är totalt fotoförbud. Jag gick faktiskt in, trots att jag är lite pryd  :-)

Invigningen började med prisutdelning där bla Amerikansk fotbollförbundet och Rickard Söderberg fick pris. En rosa tistel tilldelades Gotland pga årets Almedalsvecka. Sen körde showen igång med bla Tina Leijonberg, körer, stråkorkestrar och årets Pride låt av Thomas Sekelius. En härlig show som tyvärr fick lite regndroppar på sej, men det var inte så farligt. Självklart höll Prides ordförande tal och det var otroligt gripande då han kom ut för först ett år sedan, 35 år gammal, muslim från Iran... hur lätt har han haft det?!

När jag stod där i mängden av människor slog det mej att jag var i minoritet just precis då. Jag har varit i minoritet ganska många gånger, särskilt när jag bodde i Afrika och på olika uppdrag jag haft där jag många gånger varit yngst eller enda kvinnan. Men aldrig så jag riskerat att bli misshandlad eller så. Även om jag ofta var den enda vita i Afrika och ofta ensam kvinna bland män så kände jag mej alltid totalt accepterad i motsats till många andra sammanhang här i Sverige och precis samma känsla fick jag där jag stod bland alla människor i Pride Park. Som heterosexuell på Pride bland alla HBTQ:are är man totalt accepterad! Ingen är konstig eller annorlunda - alla får plats. Mångfald berikar. Tänk om det var så överallt! Världen skulle kunna vara väldigt vacker om alla accepterades av alla.

Det jag också tänkte på var hur glatt och lugnt allt var. Ingen var otrevlig eller aspackad. Bara mängder med leenden och hjärtliga omfamningar. Många ifrågasätter om Pride verkligen behövs och mitt svar är ja! Visst har vi kommit en bit, men fortfarande finns mycket att göra. Fortfarande finns alldeles för många fördomar och berg att bestiga. Jag skulle önska att alla homofober kunde lägga bort sina fördomar för en enda dag och faktiskt besöka Pride Park med öppet sinne. De skulle se människor de aldrig sett förut förstås, men även se den enorma omtänksamheten, ödmjukheten, glädjen och hjärtligheten.

Mitt starkaste minne från invigningskvällen är personen som stod i närheten av oss med världens största fötter i snygga sandaler och målade tånaglar. Finaste sommarklänningen var på och läppstiftet var rosa. Tänk att kunna njuta av sommarkvällen precis som man är utan att riskera att bli uttittad, utpekad, utskrattad, spottad på, bli kallad saker och kanske tom misshandlad. Vilken lycka för den personen! Pride behövs! Självklart tog jag av respekt ingen bild på just den personen, ni får istället se ett par himla snygga strumpor på en annan besökare  :-)

Ikväll är det schlagerkväll, något vi hört ska vara bästa kvällen på hela veckan. Vi är där och hoppas att allt vi hört om kvällen stämmer. Det ska iaf bli väldigt roligt. För är det några som kan schlager och fest så är det bögarna och de är många i Pride Park! Det blir säkert en toppenkväll! Hoppas vi ses där!

onsdag 2 augusti 2017

Mys i Stockholm

Jag har ju glömt att berätta om fortsättningen på vår bröllopsdag. Det ni vet är att jag överraskade Martin med en hotellövernattning efter Gotlandskryssningen. Men vad hände egentligen när vi klivit av båten?

Vi kom tillbaka till Stockholm vid 16-tiden och tog oss till Anglais Hotell på Stureplan. Martin fick alltså veta på morgonen att vi inte skulle åka hem, men han visste inte vart vi skulle förrän vi var på väg dit. Jag tror han gissade på varenda hotell i hela Stockholm innan han till slut träffade rätt. Vi checkade in och letade rätt på rummet som var sååå fint! Vi hade tom balkong!

Anglais Hotell ingår i Scandics kedja, har alltså humana priser och ligger helt perfekt vid Stureplan nära både tunnelbana och uteställen. Vi välkomnades med champagne och frukt som vi lät vänta lite... kvällen var ju lång! Så vi packade bara in våra grejer och begav oss ut på stan i jakten på mys och mat. Eftersom vi tillbringade kvällen efter vigseln på Strandbryggan gick vi förbi där först.

Detta var ju vår bröllopsdag och vädret var nästan identiskt med dagen vi gifte oss. Strålande sol från en klarblå himmel och nästan vindstilla. Helt perfekt! När vi gifte oss hade vi vigseln på en Strömmabåt och åt lunchen på samma båt, sen gick vi till Strandbryggan och satt där resten av dagen och kvällen. Vi promenerade därför samma väg, men valde att gå förbi Strandbryggan och istället fortsätta bort till Gröna Lund. Vädret var ju helt perfekt och då är det ganska mysigt att gå runt i en nöjespark även om man inte åker något. Vi fotade lite, men hittade inte något ställe vi ville äta på.

Istället för att gå tillbaka tog vi båten över till Gamla Stan och gick förbi slottet och sedan till Kungsträdgården i jakten på mat. Stockholm var så fantastiskt fint och vi var inte jättehungriga, så vi strövade lugnt genom stan och kom tillbaka till Stureplan efter några timmar. Vi bestämde oss till slut för Vapiano, där jag inte varit förut och Martin tyckte det var dax att äta. Kanske ingen romantisk bröllopsdagsmiddag, men men... mätta blev vi och nu har jag testat Vapiano... inte jätteimponerad.

Så gick vi tillbaka till hotellet och tog med oss champagnen ut på balkongen. Kvällen var ljuvlig, så vi satt där ganska länge och myste. Nu visste ju Martin att jag hade snackat ihop mej med hans chef och att han kunde ta lite sovmorgon och komma till jobbet när han ville. Så vi pratade och pratade och pratade, vi skulle nog kunna prata hur länge som helst. Skönt att ha en sån man som inte tröttnar på orden och där samtalsämnena aldrig tar slut.

Till slut gick vi iaf och la oss och sov hur gott som helst! Så sköna sängar!!! Efter en liten sovmorgon åt vi en ganska lång frukost, Scandic har bra frukostar så är det bara! Det spelar ingen roll vilket hotell man bor på, frukosten levererar varje gång. Det enda konstiga var att det var en dam som kom in med två hundar i frukostmatsalen, lite ofräscht kanske och något vi ifrågasatte med inte fick något bra svar på.

Det här att göra något särskilt på en särskilt dag, som text bröllopsdagen är så otroligt mysigt. Och viktigt! Man ska absolut passa på att fira det som kan firas. Så vi planerar redan vår 10-årsdag den 4 februari, dagen då vi blev tillsammans. Och sen självklart nästa års bröllopsdag, som även är vår förlovningsdag. Man kanske skulle valt olika datum så man haft mer att fira? För oss är det viktigt att fira för att samla minnen. Minnen är så mycket mera värt än en fysik gåva och någon man bär med sej resten av livet.

Så nu är frågan bara var vi firar vår 10-årsdag och nästa bröllopsdag? Förslag?




tisdag 1 augusti 2017

Jag kanske överdrev liiiite...

Planering är a och o för de allra flesta som vill gå ner i vikt, hålla vikten eller bara slippa stressen en kvart innan middag. Därför gör jag veckomenyer varje vecka och dessa brukar jag göra några veckor i taget när jag ändå håller på. Den här gången kanske jag överdrev lite, jag gjorde ända till början på februari nästa år. Det tar ungefär lika lång tid att göra en månad som tre månader och då kan man ju lika gärna göra sex månader - eller hur?

När jag planerar veckans mat försöker jag ha två dagar med vegetariskt och två dagar med fisk/skaldjur. Resten blir som det blir, oftast med någon form av kött av olika slag. Jag vill ha mixen av allt för att verkligen få allt som kroppen behöver av olika födoämnen och samtidigt en variation i kosten. På det sättet behöver man inga extra vitaminer eller mineraler i pillerform.

Men våra veckomenyer inte ju är lagen - de går att ändra! Jag hade inte koll på vilken vecka som var vilken och det råkade bli torsk i ugn på julafton och fiskgratäng på nyårsafton, det måste nog ändras... Vi gör ju dessutom en massa nya recept varje vecka och då äter vi ju inte dubbla middagar. Veckomenyerna är ett hjälpmedel men som självklart förändras när det händer något på vägen. Och som även gör det lättare att handla och gör att matkontot blir lägre, eftersom vi handlar allt vi behöver en enda gång i veckan.

Jag började med veckomenyer för många år sedan, när barnen var små och när jag förstod att fler var intresserade började jag lägga ut dem på bloggen för att även underlätta även för andra. Eftersom min bloggkompis Nadja la ut sina menyer på söndagar sedan lång tid tillbaka valde jag måndagar för att vi inte skulle konkurrera med varandra. Jag tyckte det var schysstast att göra så även om söndagar är en bättre dag när man ska planera sin matvecka. Så sedan tre år tillbaka (tror jag) finns mina veckomenyer ute varje måndagmorgon kl 7 oavsett om jag är hemma i Tumba eller i bushen i Afrika. Man kan alltid lita på att veckomenyn kommer ut oavsett vad. Den är nämligen förinställd  :-)

Det har tagit några kvällar i tv-soffan att få ordning på allt, nu ska de bara in i bloggen också. Så visst tar det lite tid, men det är det värt med tanke på tiden jag sparar på att slippa fundera på vad vi ska äta en kvart innan middag och när vi ska handla. Å det är inte så meckigt att fixa många veckomenyer på en gång, man gör 4-5 veckor och sedan låter man det bara rulla på med vissa ändringar - enkelt! Det är svårare att göra en i taget faktiskt... Men jag kanske överdrev lite den här gången...

För mej underlättar detta massor och jag hoppas att det hjälper även er. Om inte annat kanske ni får lite nya idéer och tips på mat ni inte testat tidigare. Jag vill poängtera att alla rätter är med recept och uträknade SmartPoints om ni vill följa Viktväktarnas program, men maten passar självklart alla som äter  :-)

Ni hittar alla veckomenyer HÄR! Och en ny kommer varje måndag kl 7.00.


måndag 31 juli 2017

Veckomeny v 31

Så var juli också slut och vi går in i sista sommarmånaden. Augusti - herregud så snabbt sommaren försvann i år också. Jag vet inte vad ni tycker om årets sommar, men vad det gäller vädret så är den väl inte särskilt minnesrik? Det har inte varit varken bra eller dåligt... lite svensk mellanmjölk på nåt sätt.

Idag börjar Pride och vi kommer att vara där och fota en massa. Det kommer att bli massor med steg men kanske lite sisådär med maten. Jag letar detaljer till mina bilder, som tex en hand som rättar till klädseln, ögonblicksbilder av genuin kärlek, en artist som förbereder sej osv. Vi får väl se vad vi hittar. Planen är att gå på invigningen ikväll, Schlagerkvällen, Pride-tåget och avslutningen på Gröna Lund. I jakten på den perfekta Pride-bilden. Vi kanske ses i minglet, kom och säg hej om du ser mej  :-)

Veckan mat blir i bästa fall denna:

Måndag: Tomatsoppa 3 SP för hela satsen
Tisdag: Krabb- och räkgratäng 8 SP
Onsdag: Kyckling med timjan och senapssås 6 SP plus ris
Torsdag: Filégryta med ananas 4 SP plus ris
Fredag: Kyckling med bacon och senap fr 3 SP plus ris
Lördag: Tonfiskpasta 2 SP plus pasta
Söndag: Köttgryta 3 SP plus ris

Jag måste tipsa särskilt om filégrytan, kyckling med bacon och köttgrytan till matlådor. Smakar lika gott nylagat som efter en tid i frysen. Gör massor!

Ha en fantastisk vecka med mycket kärlek och skratt!


söndag 30 juli 2017

Fullpackad Pridevecka!

Imorrn börjar Prideveckan och för första gången har Martin och jag bett om, och fått tillstånd, att fota under veckan. Det jag söker i bildväg är detaljer som tex händer som rättar till klädsel, genuin kärlek, partykänsla och mycket glädje och färg. Jag tror jag kommer att hitta allt detta  :-)

Efter att ha kollat in veckans program kan jag konstatera att jag nog kommer att vara i Pride Park onsdag - lördag och sedan tillbringa söndagen på Gröna Lund. På onsdag är det invigningsgala, torsdag schlagerkväll, fredag "typ" Rhapsody of rock, lördag Pridetåget och sedan closingparty och på söndag familjedag med konsert på Grönan. Detta är punkterna jag är mest intresserad av och tror att jag kan hitta min bilder på, men det kan hända att det blir en och annan föreläsning också.

Vi har inte varit hemma under Prideveckan förut och därför missat allt. Men i år är vi ju hemma och kan hänga med i allt vi vill! Man kan ju faktiskt vara hetero och intresserad av både föreläsningar och färgglada konserter, man måste inte vara homo, bi, queer eller trans. Många av våra vänner är både bögar och flator och flera kommer vi att träffa i parken och det ska bli så roligt!

Så har ni vägarna förbi Pride Park hoppas jag att ni säger till, så kanske vi hinner ses! Nu vet ni när jag är där och med ögat mot kameran kommer jag inte se något annat. Så knacka mej på axeln och säg hej  :-)


fredag 28 juli 2017

Jag börjar på måndag...

Vi människor är fulla med ursäkter. Det är för varmt för att träna. Det är för blåsigt för promenaden. Man har ju semester och då ska man unna sej. Jag ska bara festa i helgen, sen... jag börjar på måndag...

Statistiken säger att flest människor tar tag i "sitt nya liv" på en måndag. Statistiken säger också att av dem som börjar sin hälsoresa så är det de som startar på en måndag som håller ut kortast tid. Statistik kan man säga vad man vill om, men det är rätt intressant ändå  :-)

Jag började faktiskt på en måndag, fast egentligen inte... Jag vet inte vilken dag jag började mina dagliga promenader, men min mamma ringde mej en måndag och tyckte att vi skulle åka till Viktväktarna som hade öppet samma kväll. Hon ringde faktiskt när jag var ute och gick. Så det var bara att gå hem, byta om och åka dit. 7 augusti 2000. Mitt första besök på Viktväktarna och där blev jag kvar.

Jag skiljer mej alltså från statistiken och det på flera punkter. Jag hade aldrig satt min fot på VV tidigare och har varit med sedan dess. Jag hade dessutom aldrig gått på någon diet förr eller på allvar försökt gå ner i vikt heller. Jag är alltså en av dem som bara testat VV och bara skrivit i mej en enda gång, gått hela vägen och stannat kvar, det är faktiskt rätt unikt. Det är samma sak med Martin (fast han hade testat massor med olika dieter) och jag tror att även han skrev in sej en måndag  :-)

Igår fick jag frågan hur jag orkar? Frågan var hur jag klarar att dag efter dag, vecka efter vecka, år och efter år - leva efter VV. Svaret är: det gör jag inte. Eller? Innan VV åt jag enbart på kvällarna och då nästan bara limpmackor. Barnen fick bra, vällagad mat - men jag själv åt inte den av flera olika anledningar. Med VV fick jag in en rutin som aldrig kändes jobbig, den blev rätt naturlig direkt och jag mådde så mycket bättre. Jag har sällan tänkt på det som Viktväktarna, utan som ett sätt att leva hälsosamt. Jag vävde från början in VV i livet istället för tvärtom och då är det inte särskilt jobbigt.

Jag har inte räknat allt jag ätit under alla dessa snart 17 år, självklart inte! Jag blev guldmedlem och räknade allt ytterligare 2-3 år, då höll jag också vikten. Sen släppte jag taget lite och gick upp. Räknade igen och mådde bra. Blev sjuk, gick upp ALLT och det tog nästan tre år innan man hittade vad som var fel på mej. Började räkna igen och gick ner till min målvikt igen och där har jag hållit mej mer eller mindre sedan dess. Jag går upp ett par kilo, tar tag i räknandet, går ner och slutar räkna tills det gått för långt igen. Det är lixom så man får göra - köra upp på banan igen innan det går för mycket uppåt. Gång efter gång, men det går längre och längre mellan gångerna jag behöver räkna numera.

Jag brukar säga att bragden inte är att gå ner snabbt, utan att orka hela vägen in i mål och sedan stanna där. Nya medlemmar brukar fnysa lite åt detta eftersom de vill gå ner snabbt. Guldmedlemmar fattar precis vad jag menar... man ska ju lära sej något på vägen också. Å det gör man väldigt mycket när man går ner långsamt i vikt, det ska gudarna veta! Man blir galen på vägen, men fattar till slut hur bra det faktiskt var. Viktväktarna är ingen kur - det är en livsstil! Ett sätt att leva resten av livet, så slipper man skriva in sej igen och igen och igen.

Jag tror att nyckeln till min framgång är att:
* acceptera att min kropp vet bättre än jag.
* glädjas åt minsta minus, och tom plusminusnoll ibland.
* tänka hälsa istället för vikt.
* motionera för kroppens skull inte för vikten.
* lita på programmet och fortsätta framåt oavsett resultat.
* inte banna mej när står still eller går åt skogen.
* kör upp på banan igen direkt när det varit extra mycket slarv.
Förutom bra sömn, se upp med stress, skratta mycket osv... 

Jag vet att många just nu sitter på sin semester och tänker att så snart jobbet börjat igen då ska man ta tag i allt. Jag skulle vilja att ni åtminstone kan fundera över att starta direkt... typ imorrn.  Att ta ledigheten som ett tillfälle att skapa nya rutiner och kanske laga ett gäng matlådor innan allt blir stressigt igen. Börja med en kvällspromenad tillsammans med familjen nu när kvällarna är långa och varma, det är ett väldigt bra slut på en dag. När jag säger detta så får jag ofta till svar: ja, men nu har jag semester och då vill jag UNNA mej! Men unna dej och din kropp lite rörelse, bra mat och frisk luft också - så kommer du inte gå upp lika mycket den här semestern som förra året... Jag avskyr ordet "unna"... jag använder istället ordet "väljer". Jag kan mycket väl välja ett glas vin eller en bit choklad, för att jag vill ha det - inte för att jag är värd det. Min kropp däremot är värd en promenad eller bra mat, för att den ska orka ta hand om mej och göra det jag ber den om.

Så kom igen nu alla ni som tänker börja efter semestern eller alltid börjar på måndag. Kör igång NU och ge inte upp den här gången! Kör ni i diket är det bara att köra upp på banan igen, inget mer med det. Väljer ni Viktväktarna så skriv in er en gång för alla och gå tillbaka dit oavsett vad det står på vågen efter en kalasvecka eller semester. Gör er nya rutin till en livsstil och håll er till den så gott det går och straffa er inte när det går åt skogen. Upp på banan igen bara! Se det som en språkkurs - man lär sej inte Italienska på en termin direkt...

Ingen är perfekt! Och man är inte bättre än någon annan bara för att man går ner snabbare än någon annan. Inte heller sämre än andra när det blir ett plus eller vågen står still. Grejen är att orka hela vägen och stanna där. Å det kan ta flera år eller en helt liv att lära sej. Gör det för hälsans skull - inget annat! För att tacka din kropp för att den gör det du vill, när du vill. Utmana dej själv och börja nu!

onsdag 26 juli 2017

Visby på en dag!

I fredags drog vi alltså iväg till Gotland! Vanligtvis åker man dit med Gotlandsbåten från Nynäshamn, vi klev istället på Birka Cruises vid Stadsgårdskajen och hängde på deras långkryssning till Visby. Vädret var helt perfekt och vi såg verkligen fram emot att få kryssa lite igen! Det är ju lixom vår grej  :-)

Båten gick från Slussen kl 16, solen sken och Stockholm var nästan overkligt vackert. Många bilder blev det... vi var inbokade på den tidiga sittningen vid middagen, så det var bara att snygga till sej och byta om. 17.30 serverades vi en tre-rättersmiddag som bestod av alvedsrökt fläskbog till förrätt, helstekt kalvfilé till varmrätt och rabarberstrudel till efterrätt. Till detta serverades det passande viner, men vi tog som vanligt Cola Zero.

Efter maten gick vi upp på däck och fotade lite till, det var en fantastiskt solnedgång som ju bara måste förevigas. Många gånger! Vi kollade in taxfreen och hittade en ny lakritschoklad som vi förstås köpte för att ha som gott i hytten. Vi kollade in showen och presentationen av alla befäl ombord och deltog fäven i kaptenens skål. Å sen gick vi upp till vår vän Magnus i baren och drack ännu mer champagne! Bröllopsdagshelgen hade ju börjat!

När vi vaknade på lördagen såg vi Gotland och var på väg in i Visby hamn. Medan vi åt frukost uppe på terrassen la vi till i hamnen och folk började gå av. Vi tog det ganska lugnt och strövade sedan långsamt i solen in till Stora Torget i Visby. Från båten tar det kanske 10 minuter att komma till torget, det är inget man behöver ta skjuts för, men man kan förstås följa med på någon av utflykter som arrangeras för passagerarna.Vi valde att gå runt på egen hand och började i ruinen Sankta Katarina som ligger vid Stora Torget, solen gav fantastiskt ljus så det blev ett helt gäng bilder innan vi gick vidare.

Vi följde strömmen och gick till kyrkan. Vi passade även på att gå in och den var riktigt fin med vackert målade fönster och fin altartavla. Här stod en båt som var fylld med lappar med folks drömmar, helt fantastiskt att läsa vad folk önskar och drömmer om både för sej själva och för andra. Vi lämnade kyrkan och gick upp för trapporna så vi fick utsikt över kyrkan uppifrån. Här ifrån kunde vi även se halva Visby! Jag som jämför allt med Öland känner igen mej en hel del i landskapet, men Gotland är ju lite större...

Vi följde promenadvägen bort från kyrkan för att komma till muren och möttes av stockrosor i mängder! Söta små grå stenhus, smyckade med stockrosor i en uppsjö av färger. Så var vi strax framme vid muren, jag klättrade upp en bit där den rasat medan Martin var kvar nedanför. Sen tog vi oss till utsidan och gick så långt vi kunde längst muren. Vi var ensamma nästan hela vägen och tog mängder med bilder på både mur, landskap och natur. Med sju timmar hinner man ganska mycket i Visby, så vi tog gott om tid på oss för att utforska allt ordentligt.

När det närmade sej lunchtid gick vi ner till Almedalen för att hitta något ställe att äta på med utsikt över havet, men det fanns inte. Inte där vi gick iaf. Så det blev en liten runda innan vi till slut hamnade på Brooklyn Burger inne vid Stora Torget igen. Jättegod hamburgare med hemmagjord pommes och aioli, vi blev sååå mätta. Ändå gick det ner en glass på Glassmagasinet på väg tillbaka till båten. Här finns ca 300 smaker och flera olika lakritssmaker som jag självklart var tvungen att testa. En kula med salmiak och en med en slags kokoskaramell fick det bli - supergoda bägge två!

Vid 16 var vi tillbaka på båten igen, Martin mådde dåligt och la sej i hytten medan jag bytte om och tog en date med kapten uppe på bryggan. Vi pratade lite och jag fick nya fräscha bilder av bryggan. Jag måste säga att kaptenerna på Birka är otroligt trevliga! Nu har vi bekantat oss med två av tre, vi får väl se när vi får träffa den siste. All personal ombord är faktiskt kanontrevliga och tillmötesgående. Även de på kontoret är bra att ha att göra med, de verkar som en enda stor familj på något sätt.

Så var det dax för middag igen och Martin hade piggnat på sej. Andra middagen bjöd på rågbröd med handskalade räkor, stekt rödingfilé och chokladganachetårta. Ännu godare än kvällen innan! Lite kaffe/te på maten så hade allt varit perfekt! Nu blev det en kopp te upp hos Magnus på terrassen istället för i restaurangen, det gick bra det med. Ännu en helt magisk solnedgång och ännu mer champagne. Så här mycket champagne var det länge sedan jag drack, men den där Nicholas Feuillatte som serveras ombord är väldigt god!

På söndagen vaknade vi på Åland, åt brunch medan båten styrde mot Sverige och låg i jacuzzin på däck när vi sakta gled genom Stockholms vackra skärgård. Det måste jag faktiskt tipsa lite extra om! Birkas SPA har två jacuzzi, en ute och en inne, bastu och fler olika små bad med olika vattentemperatur. Här kan man förstås även ta olika behandlingar som massage och ansiktsbehandling, men det har jag inte hunnit med än. Kanske när vi åker på Skaldjurskryssningen i augusti?

Vi har varit på de där 24-timmarskryssningarna som varenda Stockholmare gör. Vi har också varit på lyxiga kryssningar med gigantiska fartyg på Medelhavet och i Karibien. De här långkryssningarna som Birka Cruises gör är ett mellanting och helt klart värda att åka på! Allt är mer avslappnat än på 24-timmarskryssningarna, medpassagerarna är trevligare och lite mer "vuxna". Maten är kanon och personalen verkar tycka att det är extra kul att vara ombord.

Vi kan absolut rekommendera att göra någon av Birkas långkryssningar och kan redan nu avslöja att det kommer nyheter till nästa år också. I år var det Lubeck och Hamburg som var nyheten och vinterns nyhet är att man kan åka till Lappland över jul. Självklart försökte vi få reda på nästa års nyheter... men lyckades inte... men nåt nytt blir det! Vi hoppas på Polen, men det har man tydligen testat förr... kanske Tallinn, Riga... St Petersburg skulle vara kul! Dit vill jag tillbaka! Den som lever får se, vi kan åka precis vart som helst för detta vill vi göra om! Vi får väl se var vi firar nästa bröllopsdag, nåt blir det, gärna en långkryssning :-)